29 maj 2017

Att komma ihåg.

Nobels fredspris för alla FN-soldater
Jag var knappt vuxen första gången, andra var för 20 år sedan. Fast jag glömmer aldrig någon av dem - utlandsmissionerna på FN:s uppdrag. Har skrivit om det förr, att så få här hemma egentligen verkar bry sig, så få som ens frågar vad vi varit med om. Är det jag som är överkänslig?

Nå. Idag är det Veterandagen. Den dag som är avsatt för hågkomst och att kanske hedra de som skadat sig i sin vilja att hjälpa. Jag är stolt varje dag för min insats. Stolt att ha tjänstgjort med så många goda kamrater, varav jag fortfarande har en hel del kontakt med flera. Denna dag är viktig för mig.

Invigning
Så när staden jag växte upp i är en av de första i Sverige att resa en minnessten för alla veteraner är jag extra stolt. Och glad att viljan att komma ihåg, även finns officiellt.
video


Jag var så ung första gången (Cypern, 75C, 1979-80), så den andra missionen i krigsskadade Bosnien kändes viktig. Viktig för att känna att jag som medveten vuxen gjort skillnad. 
Jag är också glad att det under just vår bataljon (BA07, 1996-97) inte dog någon. Men vi minns särskilt de kamrater som i andra missioner tvingades göra den slutgiltiga uppoffringen. 
Basker av.

#blogg100 - dag 90


Brief summary in English
Well. Today's Veteran Day in Sweden. A day dedicated to reminiscence and perhaps to honor those who made the ultimate sacrifice. I'm proud every day for my effort as one of many peace-keeping soldiers. Proud to have served with so many good peers, of whom I still have a lot of contact with others. This day is important to me.

Inauguration
So when the city I grew up in is one of the first in Sweden to make a memorial stone for all veterans, I'm extra proud. And glad that the will to remember also is officially established.

28 maj 2017

Mammas egna dag.

Det var för några år sedan nu. När mamma gick bort. Helt annorlunda den dagen än i livet.
Den omsorgsfulle. Den som alltid gav, ibland mer tydligt till alla andra än till sig själv eller till sina egna barn. Hon som alltid ställde upp "om det behövdes".

14 år sedan och sex månader och 29 dagar sedan. Som min mamma tystnade för evigt. Då hade hon det sista halvåret, med hennes mått mätt redan varit ovanligt tyst. Min mamma pratade mycket, förklarade och var engagerad - nästan hela livet. Men de sista sex månaderna var hon på väg och lyssnade mest.

Jag kan dock fortfarande höra hennes röst, den uppsalensiska varma. Någon stans långt därinne. Är det kanske så vi får våra förfäder att leva? Genom levande minnen? Och genom att tänka på min mamma, funderar jag också lite på hennes föräldrar, Greta och Anton Fägersten (hon född Malmgren). För idag finns inte så mycket kvar av dem, bara mina och mina syskons minen av dem. Mina barn har egentligen ingen aning om vem de var. Deras odödlighet kan därmed försvinna när som helst. Fast det kanske är ok?

Jag och mamma för cirka 25 år sedan

Mormor och morfar för kanske 100 år sedan



Mors dag är en högtid då barn firar sina mödrar, men är även en kommersiell högtid som i Sverige firas sista söndagen i maj. I Sverige är den ej allmän flaggdag (det är det i Finland), men flaggning förekommer. Dagen firades första gången i Philadelphia (USA) 1905 av amerikanskan Anna Jarvis, för att på årsdagen av moderns bortgång hedra hennes minne. Första gången som mors dag firades i Sverige var 1919. 

#blogg100- dag 89

27 maj 2017

Blackbird has spoken.

En promenad med hunden, sent på lördagskvällen. Koltrastarna skarpa kärlekssång fyller den lilla skogsdungen vi passerar. Och jag tänker: de finns här med. För koltrasten är min favorit alla kategorier.

Har skrivit om koltrasten förut, bland annat i mina vackra ord (klicka). Men även för några år sedan. Eftersom koltrasten var och är Sveriges nationalfågel.
Som jag minns det var koltrasten mindre vanlig när jag var ung. Idag finns den i mer eller mindre hela Sverige. Och sjunger vackert.

Beatles, Cat Stevens och Lee DeWyze - de och många fler har sjungit om koltrasten. Här den senare från TV-serien "The Walking Dead"


Lyssna och läs mer på denna underbara fågel, till exempel när P2 utnämnde Koltrasten till månadens fågel i april 2004 (klicka).

Vi hade ett koltrastpar som bodde vid vår villa. I och med vår flytt till stan trodde jag att koltrasten lämnat oss. Men som jag nämner överst, de finns överallt i mitt liv. Tack för det.

#blogg100 - dag 88

26 maj 2017

Mera på g.

Fredag. Klämfredag. Och lite lättsamhet kan ta fokus från vardagen. Om du är lite på G. #merord


Galla. Tuppen lät, hela gänget hönor kacklade nedlåtande, på ett smärtsamt och bretonskt vis.

Gravyr. Ledsen intill illamående vid stenen. Lämnade ringen med inskription där, vid utkiksplatsen.

Gruva. Grävde ett djupt hål och vaktade mina ägg, så att vare sig strålning eller rovfågeln nådde dem.

Fler av mina merord kan du hitta via denna länk.

#blogg100 - dag 87 (bara tretton dagar kvar...)

25 maj 2017

Så kan en också bo.

Torsdag idag. I en enkel tillbakablick delar jag några svartvita foton från ett äventyr i Dalslandsskogarna redan på slutet av 70-talet. Och ett exempel på att det går att leva primitivt, i alla fall en kortare period. #tbt

Var ju scout och scoutledare på den tiden. Detta är från när seniorlaget Tomtarna åkte på kanotläger någon dag efter skolavslutet, kanske 1979?
Vår spis

Vårt dass

Vår ugn, för brödbak
Vi frågade om lov från markägaren med löfte om att återställa området helt och hållet när vi åkte hem en dryg vecka senare.
Arbetsbänk, med diskho, Anci och Lena jobbar

Naturligtvis var vi en hel del ute i våra kanoter. Vi var vid den här tiden alla mer eller mindre vana kanotister, själv hade jag hållit på med kanadensare i nästan 10 år vid denna tid.
Boendet i vindskydd, Håkan läser karta.

Min ledarkamrat Göran i aktern,
tror det är hans bror Bengt i främre delen.
Fantastisk natur
Och varför höll vi på med allt detta? Naturupplevelsen. Den fantastiska. Som den morgon när jag inte kunde sova (klockan var kanske 5) så jag tog en kanot själv och paddlade ut för några bilder. Med kanot är du nära vattenytan och eftersom den är helt tyst (om du kan paddla rätt) kan du få fantastiska bilder. Alla bilder på denna sida är mina, den sista hade jag många år uppsatt på min väg som en påminnelse om underbar svensk natur.

På något konstigt vis är jag avundsjuk på mig själv, för det var ju några år sedan som jag senast satt i en kanadensare och fick liknande upplevelser...

#blogg100 - dag 86


En kanotmorgon i Dalsland

24 maj 2017

Mer färg i livet.

I vissa kretsar påstås ständigt att gatufoto "ska vara" i svartvitt. Märkligt nog. Jag, som alltid har svårt med denna typ av inofficiella regler, är ändock förundrad. Jag tittar på en massa bilder av denna typ och det finns minst lika mycket i färg. Minst.

I min lilla utställning på Tonys Restaurang i Borås ombads jag att komma med just svartvita bilder. Och den för detta avsedda väggen har nu åtta av dessa svartvita bilder. Men lite finurlig som jag är, bad jag att få sätta upp fyra andra bilder på en annan vägg. Tony är okej - och sa just det. Blev rätt bra, eller hur?

#blogg100 - dag 85

23 maj 2017

Odödlighet. Och priset för det.

Kan en människa leva för evigt? Och vad är meningen med det. Själv tycker jag att döden en dag säkert är välkommen, eftersom konceptet att leva definieras av döden. För utan punkt ingen mening, om du förstår vad jag menar.

Om vi nu i denna lilla genomgång bortser vi från de innovationsmänniskor som tror att det mänskliga psyket inom en kort framtid ska kunna laddas ner, för att sedan överföras i någon typ av maskin alternativt bionisk varelse. Lite för bra, tycker jag. Och vill vi ha homo perpeteus?

Ihågkommen
Men jag menar egentligen i överförd betydelse. Finns det de människor som aldrig kommer att glömmas bort när nuet sakta försvinner i historiens oftast rätt mörka katakomber?
Du tänker säkert på de kända personer i historien som vi (nästan) alla känner till. Einstein, Julius Caesar, Alexander den stor, Cleopatra, Marie Curie och så vidare. En del av de vi känner i historien har inte ens två namn, bara ett namn, en benämning. Så de glömmer vi aldrig. Eller? Själv vill gärna att David Bowie, min mamma och mina barn ska kommas ihåg. Och om folk kommer ihåg mig någon gång, ska det vara med glädje. Lagom egoistiskt, eller hur? Men historien visar på en magisk förmåga att just glömma. Vi kommer helt enkelt inte ihåg någon av de allra flesta människor som funnits. De ovan nämnda är ytterst få undantag.

Anmärkningsvärda historier
Hur gör en då för att bli "odödlig"? Idén är nog att göra något minnesvärt, något anmärkningsvärt eftersom själva kroppens förgänglighet inte är mycket att åtgärda. Kriga mycket. Ha ihjäl en massa folk och i allmänhet vara riktigt j-a ond är en metod. Gick ju sådär för både Kublai Khan, Hitler och Stalin. Fast folk kommer ihåg dem.
Eller så komma på något revolutionerande, som en ny relativitetsteori, upptäcka ett nytt grundämne, skriva en fantastiskt bra bok, vara historiskt snygg och smart på filmduken. Nu känner ni kanske inte mig, men jag är väl ändå ödmjuk som skriver att just detta inte är aktuellt för mig (eller för merparten av mänskligheten).
Kanske rädda världen? Slå ut den där superskurken och med minsta möjliga marginal stoppa räkningen på världens största smutsiga bomb? Nä, just det ja. Sådant sker ju bara på film och liknande. De flesta någorlunda hjälteaktiga i riktiga världen dör ju nästan alltid unga och superhjältar och -skurkar finns ju bara inte.
Så låt oss sammanfatta ovanstående:
1. Dumt att vara ondare än alla andra. 2. Svårt att vara smartare än alla andra. Omöjligt att vara superhjälte.

Slutsats
Suckar lite... Jag tänker att det ändå vore ok att bli ihågkommen för att ha vara en bra människa. Att en gjort ett och annat som andra tycker är rättskaffens och så där. Och att folk sjunger lite vackert på begravningstjänsten - att det får vara bra så. För när en är död bryr en sig kanske inte så mycket om vad andra tycker längre?

Homo sapiens översätts med "den förnuftiga människan". Egentligen är det en liten vridning av medeltida latinets sapiens som kommer av latinets sapere och betyder att smaka eller att vara vis. Så egentligen betyder homo sapiens vis människa.


#blogg100 - dag 84

22 maj 2017

Dagarna.

Måndag. Mån dag. En dag. Vilken som helst.
Det har skrivit mycket om dagarna, de vi lever livet ut. Mest är det funderingar på vad vi gör med dem. Gör du något bra med dina?

Sture Johanssons Förlusten är ett fint exempel.
"Alla dessa dagar
som kom och gick
inte visste jag att de var livet."


Själv är jag förvånad varje dag som börjar, men aldrig förvånad över att de tar slut. Allt tar ju slut en vacker dag. För mig. För dig. För alla. Så vad gör vi med våra dagar?

"Trötthet och leda försvinner på freda
olust och vånda är tillbaka på månda."

Alf Henriksson

"En människa rätta funktion är att leva, inte att existera. Jag tänker inte slösa mina dagar för att förlänga dem. Jag ska använda min tid"

Jack London

"De gamla goda dagarna är nu."
Tom Clancy

"Hur vi spenderar våra dagar, är naturligtvis, hur vi spenderar våra liv."
Ann Dillard

"Var dag den första, var dag ett liv."
Dag Hammarsköld

#blogg100 - dag 83

21 maj 2017

Söndagsporträtt: Genever anyone?

Var på en genever-bar i Amsterdam för ett par år sedan, som del av en väldigt annorlunda photowalk pubrunda med Daniel E (kolla gärna in hans sida i den digitala rymden). Daniel var inte så förtjust i själva genevern, men vi fick ändå både snackat en hel del med pubgäster och några fina bilder. Innan vi drog vidare till nästa ställe...
Pub portrait genever
Den här killen hade en rätt tuff atmosfär kring sig, men poserade ändå lite (och nästan log) när jag lyfte kameran.

Fler av mina söndagsporträtt ser du om du klickar här.

Och just nu finns en del porträtt med på min utställning på Tonys restaurang i Borås. Har du vägarna förbi, så kika gärna in.

#blogg100 - dag 82

20 maj 2017

Ett språks egenskaper.

Vad är ett språk? En delvis filosofisk fråga, men även viktigt för att förstå hur vår (vi människor) gemensamma kommunikation fungerar. Här en enkel genomgång av vissa olika aspekter, alla nödvändiga för att ett språk finns.

Informativa funktionen

Den första egenskapen i alla typer av språk (även kroppsspråk, kärlekens språk eller dylikt) är att språk är medel för överföring av information. Det finns en avsändare och en mottagare. Dessutom finns syfte och mål.

Till detta kommer att både den som överför budskap med hjälp av språket (avsändare) och den som tar emot dessa budskap (mottagare) gör detta avsiktligt och medvetet. Ett språk definieras av det gemensamma, medvetna behovet.


Språkbygget

För att genomföra den medvetna informationsöverföringen ovan, krävs att vi på ett smidigt sätt kan både sända och ta emot. Rent tekniskt kan vi som människor göra det (och gör det) på många vis. Alla har hört talas om kroppsspråket, men det stannar inte där. Vi kan blinka och röra huvudet. Vi kan peka och göra tecken med fingrar, händer och armar, Vi kan vifta med flaggor och så vidare. Det sätt som dock är överlägset både enklast och mest komplext är att göra ljud med talorganet. Och det är också så vi gör människans språk mycket mer komplext än vad någon annan varelse på jorden förmår. Men hur gör vi?

Det talade språket är egentligen inte så komplicerat, det är först när vi tittar på de olika delarna som du förstår att det krävs en hel del för att ha ett språk.

1. Språkljuden eller fonemen. Själva grundandet i ett ord sker genom att kombinera språkljud med varandra. Ta ordet själva, det består av sj, äl, och va. Detta byggande av ljud till ord är viktigt för att göra det till exempel barn gör först av allt - benämnandet. Det är inte heller bara människor som gör detta. Dock är däremot de övriga stegen i talspråkbygget unika för människan.

2. Prosodin. Även kallat melodin i språket. Genom att inte bara sätta ihop språkljuden, utan att även betona olika och att ha melodi i de olika typerna av ord skapar vi mer variation i orden. Ta till exempel ordet banan. Med tryck på första språkljudet (i detta fall även stavelse) betyder det till exempel en plats för att tävla med bilar. Med tryck på andra fonemet är det en frukt (ja, egentligen en ört. Men det är en annan historia).


3. Ordförrådet. De minsta betydelsebärande enheterna i ett språk brukar kallas morfem. Ord kan bestå av ett eller flera morfem. Ta ordet handbollsförbundet som har hela sex morfem: hand-boll-s-för-bund-et. Alla dessa delar har en egen betydelse och funktion, sammansatt skapar vi nya ord och nya sammanhang.


4. Grammatik. Regelsystemet för ett språk, oftast finns det i det talade språket långt innan det blir ett skriftspråk. Hur vi sätter ihop orden är som sagt en medveten process, ofta genom överenskommelser i den gemensamma språkgruppen. När vi gör saker tillsammans och ska berätta om detta med ord måste vi använda ord som beskriver rätt exakt vad som händer, ska hända eller hände Om subjektet är vår grupp, verbet tvätta och objektet bilen är det ju ändå stor skillnad på jag tvättar bilen, vi tvättade bilarna och du måste tvätta en bil


5. Samtal. Den sociala aspekten. För att inte bara ha ett språk, utan för att även utveckla det och anpassa det krävs en social medvetenhet. När talar vi? Vad säger vi? Vem förstår vad? Vad säger vi inte? Runt detta finns talandets etik, ett massa mer eller mindre outtalade regler kring den sociala interaktionen och språket som markör.


Sociala funktionen

Sedan ska vi aldrig glömma att språket för en grupp alltid har en tydlig social funktion. Genom att använda ett språk delar vi mycket mer än det bara utsagda. Genom att använda vissa ord mer, genom att berätta om fel och rätt, genom symbolord och mycket mer är ett språk 

1. Kommunikation. För att vi i gruppen ska dela information med varandra. Till exempel var maten finns. Och om den är billig. Men den informativa delen är så mycket mer eftersom den dels speglar den sociala gruppens kulturella och moraliska värden, dels klart avgränsar oss som grupp mot andra liknande grupper.

2. Kulturbärande. I en vid bemärkelse är detta sant. Språket (och berättelsen) var långt före det talade språket blev ett skriftspråk det viktigaste sättet att förmedla kunskap på. Och kunskapen präglas alltid av det egna språket perspektiv. Dessutom är det viktigt för nationalstaten att ha rena kulturella "arrangemang" på egna språket. 

3. Gränsdefinierande. Språket berättar vem som finns "inne" i en grupp och vilka som står utanför. Genom att tala ett specifikt språk definierar vi ofta oss själva att tillhöra en speciell grupp, en grupp som dessutom har gemensamma moraliska och kulturella världen. Att Svenska Kyrkan i samband med reformationen gick från latin till svenska i det formella språket var en mycket viktig del av Gustav Vasa idé om att förtydliga den svenska nationen. Vissa språk har till och med geografiska gränser som skiljer dem åt. Se bara på de nordiska länderna Sverige, Danmark och Norge.

DEN NÖDVÄNDIGA FÖRÄNDRINGEN
Förändring är ett måste för att ett språk ska hänga med i utvecklingen. Används inte ett språk blir det först gammaldags och sedan dör det ut. Men frågan är snarare om vad som förändras först, Språket eller Samhället/den sociala gruppen? Troligtvis är det så att vi förändras gemensamt. Där språket tidigare i många fall väldigt tydligt markerade en nationell geografisk gräns, har sedan en tid gränserna långsamt börjat lösas upp. Svenska tar in allt mer engelska, inte bara ord, utan även grammatiska former. Språket inom skilda kulturella och sociala sektorer har sedan länge delats över gränserna (läkare gör diagnoser på latin, forskare arbetar på engelska).

Detta är naturligtvis skälet varför många nationalister och rasister känner sig hotade av den utveckling vi befinner oss i. Att vi i Sverige (eller vilket annat land som helst) skulle kunna avstå från denna förändring är ändå en dödfödd tanke (och inte speciellt genomtänkt). 

Sammanfattning
Detta är inte hela historien, men väl vissa viktiga delar i hur till exempel forskare ser på detta med språk. Enkelt sagt uttryckt, ett språk (som kanske livet i övrigt) har många olika både aspekter och definitioner. Och vi berörs av det ständigt, utan att tänka på hur viktigt är för oss. Tur att det då finns forskare som kan berätta mer.

Mer om detta? Klicka då på länken nedan. SPRÅK I FOKUS, Jens Allwood

#blogg100 - dag 81