8 mars 2013

Jag är inte feminist, men...

Jag är mycket osäker på vad ordet feminist egentligen betyder. Ja, det vill säga, jag vet vad ordet betyder semantiskt sett. Men på dess så ofta överförda betydelse och värdemässiga betydelse är jag löjligt osäker. 
Feminist är ett aktivt värdeord, som värderas helt olika beroende på bakgrund, kultur, sammanhang och så vidare. Så jag ville för början inte kalla mig feminist - det finns/fanns helt enkelt för många tolkningar.

Men jag är humanist. Och tror på människans inneboende kraft, oavsett kön, ålder, religion, kultur, sexuell preferens och så visar. Jag tror också på den enskilda människans värde. Och på samma människas ansvar mot alla andra människor. 


Jag inser också att kvinnor även i Sverige är rejält diskriminerade. Att kvinnor får utstå situationer, som många män inte vare sig förstår eller i många fall ens vet om. Kvinnor diskrimineras med hjälp av språket, med hjälp av maktstrukturer och med hjälp av ignorans.

Och jag tycker att det är skamligt. Jag skäms över att mina kvinnliga kamrater inte har samma rättigheter som mina manliga vänner. Att kvinnorna inte får samma respekt. Att alla kvinnor jag känner, varit med om att män förringar, förminskar och trycker ner dem. Att alla kvinnor jag känner på något vis faktiskt blivit sexuellt trakasserade av män. 

Jag vet att förtryck finns i många former och att även kvinnor kan syssla med detta. Men just kvinnoförtrycket är skrämmande systematiserat och rutinmässigt. Det skäms jag som man för. För vad jag inte förstår är att män som säger sig älska sin kvinnliga partner inte samtidigt ställer sig upp och försvarar henne? Rutinmässigt.

Jag är feminist. Jag är humanist. Och humanisten i mig vägrar att förneka att det finns förtryck riktat mot kvinnor.

Kvinna. Vuxen människa av honkön. Ordet fanns redan i fornsvenskan. Det är nära besläktat med grekiskans guné (som i gynekolog) och är av indoeuropeiskt ursprung. Tänker du på engelskans queen och danskans kone förstår du kopplingen.

Man. Vuxen människa av manskön. Språkhistoriskt sammankopplas orden för man och människa (se där ett historiskt språkperspektiv på diskriminering). Indoeuropeiskt bakgrund. Typiskt att vi också har i svenskan ordet man som obestämt pronomen, motsvarandes engelskans you eller franskans on.

Feminist. Från latinets ord på kvinna femina. Aktivt värdeord, vilket innebär att värdet i ordet ofta bestäms av sammanhang och vem som använder det. Det finns en betydelse som är etablerad och det är person som vill ha social, politisk och ekonomisk jämlikhet mellan könen. Semantiskt sett är det dock en klar glidning av betydelsen, som egentligen borde vara person som stödjer kvinnor.

Och ja, jag älskar kvinnor. För de är mitt komplement, min motsvarighet. Där jag är svag är de starka. Där de är svaga, är jag stark. Och starkast? Det är vi tillsammans.

#blogg100 - 045

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar