2 april 2016

En dag med omtanke?

I dag är det Världsautismdagen. En dag av alla de 365 (plus skottdagen) på ett år. En dag när du, utan nära kontakt med en människa med autism, kanske kan skänka oss som har det en extra tanke? 

Hur det är att ha ett autistisk barn? Egentligen? Ja, ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur en förklarar detta. Det skulle ta en ganska lång tid och nu för tiden har ju vi alla löjligt lite av den varan. Och av tålamod med varandras utsatthet. Men om jag skriver så här...

Känslorna 
Tröttheten. Slitet. Ansträngningen. Sorgen. Hoppet. Frustrationen. Viljan. Förlåtelsen. Ilskan. Glädjen. Hopplösheten. Gråten. Avståndet. Närheten. Tröttheten.

Kontakten med myndigheter
Tröttheten. Slitet. Ansträngningen. Sorgen. Hoppet. Frustrationen. Viljan. Förlåtelsen. Ilskan. Glädjen. Hopplösheten. Gråten. Avståndet. Närheten. Tröttheten.

Kärleken till honom
Tröttheten. Slitet. Ansträngningen. Sorgen. Hoppet. Frustrationen. Viljan. Förlåtelsen. Ilskan. Glädjen. Hopplösheten. Gråten. Avståndet. Närheten. Tröttheten.

Jag vet faktiskt inte hur jag annars ska förklara. Vet du? Förstår du?

Mer om denna dag kan du läsa här (hos FN, på engelska)
Eller kanske här, hos Autism & Aspbergerförbundet.
#blogg100 - 033

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar