Språkets grunder.

En del av oss har en naturlig känsla för språk, andra av oss får kämpa hårt för kunskaperna. Det handlar om språket och dess basala funktioner. För egentligen handlar det bara om att formatera det vi redan gör - pratar och skriver på svenska.

Grammatik är för alla, även om den i vissa fall är ytterst teoretisk. Eller som det står på en hemsida om grammatikforskning på Göteborgs Universitet:

"Grammatik handlar om språket som system. Även om all kommunikation egentligen sker i specifika sammanhang, där språkbrukarna på olika sätt anpassar sig till den aktuella situationen, är det ändå i grunden samma språk vi använder när vi nattar barnen, skriver rapporter, läser bloggar och pratar med telefonförsäljare. Grammatikforskning går ut på att abstrahera bort från det situationsspecifika och inrikta sig på de språkliga verktyg som vi bär med oss hela tiden och använder till allt detta."

Tillbaka till vad denna sida handlar om, nämligen själva grunden i vårt språk. Denna text är baserad på flera av mina tidigare blogginlägg - här en sammanfattning på dels vad forskning och språkvårdare säger om detta, dels min helt subjektiva syn på detta med språk.

Subjekt Verb Objekt
Svenskan kallas för ett SVO-språk, där bokstäverna står för subjektverb och objekt. Detta syftar på den grundläggande ordföljden i våra satser. Denna ordföljd kallas inom svensk grammatik för rak ordföljdCirka 43 % av jordens språk  är SVO-språk, till exempel som engelska, franska, mundang, swahili, hausa och thai.

Den största andelen språk är av en annan typ, SOV. Cirka 47 % av jordens språk är detta, som till exempel japanska, koreanska, persiska, georgiska, aleutiska-eskimå och turkiska.

Här hittar du en kort och intressant uppsats om detta (klicka).

I svenska (som de flesta andra språk) finns två grundläggande satsdelar - subjekt och predikat (verbet). Subjekt är den som utför något, prejudikat vad som utförs. Läs mer om satsdelarna här (klicka).

Utan dessa två satsdelar ingen komplett sats eller mening.

Ett barns utveckling

Jag har via arbetet/umgänget med min autistiske son lärt mig mycket praktiskt om hur vi pratar och hur vi lär oss ett språk. Detta som ett slags komplement till den grundkunskap jag hade före sonen föddes. Nå.

Det första ett barn lär sig är nomen (substantiv, adjektiv, pronomen eller räkneord) eller om du så vill att namnge något - oftast är det substantiv. Lampa, mamma, pappa ochboll var om jag minns rätt de första ord han lärde sig. Inlärandet tog relativt långt tid, bland annat med perioder där orden prövades på det allt som fanns att peka på. "Lampa, lampa, lampa, lampa", medan fingret pekade på allt möjligt med ett pärlande skratt vidhängt.

Nästa steg är att ge substantivet en aktivitet: Han springermamma skrattarhunden slickar, lampan lyser och så vidare. När ett barn kommit så här långt är faktiskt kravet på att ha subjekt och predikat i en sats uppfyllt. Och med detta kan kommunikationen flyta på relativt bra, om än med ett något fattigt språk.

Steget in i sociala gruppen

Nästa steg är dock det riktigt stora stegen i barnens språkliga utveckling. Detta eftersom namngivningen och den kognitiva förståelsen nu ska gå hand i hand med den sociala förståelsen - vad säger vi vid vilken tidpunkt och hur förväntas den vi kommunicerar med att reagera/besvara vår kommunikation? Nyanserna blir tydligare, för det är skillnad på att säga Hunden slickar och att säga Hunden slickar vått. För att inte prata om Hunden slickar bläh.
Det är med det tredje ordet i våra meningar språket går från att vara rent deskriptivt till att bli socialt. När vi stoppar in fler ord färgar vi det vi säger, ibland med vilket ord som används, ibland med var i meningen det stoppas in. På svenska är det också mycket viktigt med prosodin (melodin i språket) för att berätta om vad vi gör, vill, känner, behöver, strävar mot, inte vill och så vidare. Det barn som har svårt att på ett enkelt sätt lära sig att stoppa in ett tredje ord i sin mening har också svårt för språket, expressivt, impressivt och generellt.

För det autistiska barnet i vår familj var detta ett steg som tog mer än två år...


Meningen med orden
Formlära. Kunskapen om hur orden och deras former fungerar sammansatta i kommunicerande satser och meningar.
Satslära. Syntaxen, eller ordningen på de skilda satsdelarna.


ORDKLASSERNA

Substantiv
Substantiv kallar vi de ord som "ger namn" - på personer, grupper, djur, saker, ämnen, känslor, aktiviteter och tillstånd. Märk att substantiv 
både kan vara konkreta och abstrakta. Bil, fot, känsla, ros är alla substantiv.


Pronomen
Pronomen betyder från början i stället för namn, vi använder dem i stället för ett substantiv för att förenkla och variera språket. Jag, hennes, er, denna och någon är exempel på pronomen.

Adjektiv
Adjektiv är orden som beskriver något eller någon. Stor, röd, sur, gul, glad och svart är exempel på ord, som kallas adjektiv. Ofta kan adjektiven kompareras - ha olika stort värde.

Verb
Verb är aktivitetsorden. De beskriver handlingar eller visar att någon eller något är i ett visst tillstånd. gå, springa, skriva, befinna är alla verb

Adverb
Adverb är orden som oftast beskriver verbet. Det är även ord som ger mer information om en beskrivning: Du är väldigt smart. Det är också ord som ger mer fakta om en handlingsbeskrivning: Hon arbetar mycket fort.


Preposition
Prepositioner berättar om förhållanden mellan personer, platser och saker. I, på, framför, utan och bakom är alla prepositioner.

Konjunktion
Konjunktion betyder från början "sätta samman" (latin). Det är orden som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver förhållandet mellan dem. Och, men, eller samt samt är alla konjunktioner.

Interjektion
Interjektioner är ord som beskriver en stark känsla, hälsning eller kommunikation av ljud. Usch, aj, nej och hurra är interjektioner.

Räkneord
Räkneorden är de som beskriver antalet av något eller en given ordning. Ett, fem, första och femte är alla räkneord.

SATSDELARNA
Subjekt
Subjekt är ord som beskriver någon eller något som utför handlingen eller är i ett tillstånd.
Jag springer. Hon berättar. De deltog.


Predikat
Predikat är orden som beskriver en handling eller att någon eller något är i ett visst tillstånd.
Jag går hem. Hon tittar på mig. Bilden körde av vägen.


Subjektiv predikatsfyllnad
Dessa ord beskriver det tillstånd någon eller något befinner sig i.
Jag känner mig duktig. Hon är hungrig. De blev färdiga.

Direkt objekt
Kallas också ackusativobjekt. Orden som beskriver någon eller något som utsättes för eller påverkas av handlingen.
Jag tvättade bilen. Hon gav mig boken. De hämtade maten.

Indirekt objekt
Kallas också dativobjektiv. Ord som beskriver någon eller något som får eller fråntages något.
Jag gav lådan till dig. Du tog emot lådan av mig

Objektiv predikatsfyllnad
Dessa ord beskriver resultatet efter att någon eller något har blivit utsatt för en handling.
Jag målade hela pappret grönt. Du gör mig glad

Agent
Agent är ord som beskriver någon eller något som utför handlingen i en passiv sats.
Passiv sats är en sats där det som påverkas eller utsätts för handlingen står först.
Boken skrevs av mig. Utskällningen gjordes av henne. Förstörelsen utfördes av ligister.

Adverbial
Adverbial är de ord som beskriver omständigheterna kring handlingen eller tillståndet.
Jag avslutade jobbet i morse. Hon tog farväl av sin mamma. De var i Borås

Att kunna sina satsdelar är viktigt för att veta vilka form av ordet som ska användas. Pratar du om mig är jag jag när jag beskrivs som subjekt, men jag som indirekt objekt är mig.
Ex; Jag skriver om dig. (subjekt, predikat, indirekt objekt).
Du skriver i din bok om mig. (subjekt, predikat, adverbial, indirekt objekt).

Inga kommentarer: